WMYB del 17


_______________________________________________________________________________
För att det inte ska bli några förvirringar säger jag det extra tydligt här, det är redan fredag i novellen.

________________________________________________________________________________
Amilia´s Perspektiv:
Jag tog en klunk av mitt kaffe och ställde sedan ner det på skrivbordet. 
Veckan hade gått fort och det var redan fredag, vilket betyder att det redan var imorgon som cat walken skulle hållas. 
Jag gick fram till den gröna klänningen som hängde på en galge. 
Klockan var långt efter fyra, då jag egnetligen skulle slutat. Men jag kände att jag var tvungen att stanna extra för att välja den sista outfiten inför morgondagen. 
Jag hade fått hela kolektionen Ron Thompson gjort och hade fått i uppdrag att välja ut de 14 "snyggaste" outfitsen. 
Jag hade fått se de sex modellerna och på det sättet kunnat välja ut de flesta kläderna efter utseende och hudton. Men jag hade fortfarande en outfit kvar. 
En grön puffig klänning eller ettpar migje shorts och en underbar blus var vad jag hade att välja på. Jag suckade. Det fick bli shortsen, jag hade redan valt så många klänningar. Jag tog tag i galgen och sträckte mig efter min väska och gick ut ur mitt arbetsrum. 
Jag hängde outfiten på en garderob dr de andra kläderna också hängde. Nu äntligen skulle jag hem och vila. 
Jag gick ut till entrén. 
Kiara satt fortfarande i lobbyn. 
- Goodnight Kiara, sa jag och vinkade hejdå till henne. 
- Oh, youre still here, Goddnight and goodluck tomorrow, svarade hon och blinkade mot mig. 
Jag log som svar och gick ut genom de stora glas dörrarna. 
Jag vinkade till mig en taxi, vilket jag faktist blivit bättre på. 
Jag hoppade in i bilen och sa gatuadressen. 
Jag tog upp mobilen och kollade klockan, den var bara tjugo över fem än sålänge. 

Bea´s Perspektiv:

Jag hör hur amilia kom in genom dörren. 
- Hallå? ropar hon. 
- Hej! Jag är i vardagsrummet, ropar jag tillbaka till henne.
Jag släkte tändstickan jag hade i min hand och samtidigt kom Amilia in i rummet.
- Men.. vad har du lagat?! frågar hon och kollar skeptiskt på mig. 
Jag log och kollade på bordet som stod emellan oss. 
Jag hade dukat fint, tänkt några ljus och lagat pasta carbonara. 
- Jag tänkte att vi behövde en tjejkväll du och jag! sa jag och blinkade mot henne. 
Hon skrattade. 
Jag vände mig om och tog upp en stor godis påse jag köpt tidigare. 
- Och till senare ikväll har vi godis såklart! fortsatte jag. 
- Jag är imponerad! svarade Amilia och vi började skratta. 
Vi satte oss direkt vid bordet. 
Jag var som både jag och Amilia vet, inte den bästa på att laga mat, men denna gången var det faktist gott för en gång skull! 
- Det här var verkligen jätte gott! utbrister Amilia mellan tuggorna. 
- Ja, det var faktist det, jag är ganska chokad just nu.. svarar jag och ler. 

Vi sätter oss i soffan och sätter på en film. 
Godis påsen tar slut fort och jag suckar. 
- Kan vi inte köpa mer godis snälla? frågar jag och drar Amilia i armen. 
- men va? Vi hade ju köpt en hel påse, räckte inte det? svarar hon och kollar konstigt på mig. 
Jag kollar på henne och gör samtidigt min puppy-eyes min. 
Hon börjar skratta. 
- det där hjälper inte, jag är för trött för att gå och köpa saker.. säger hon och slänger bak med huvudet för att visa hur trött hon verkligen är. 
Jag fortsätter dra i henne. 
- Snälla? Vi köper på family marketen precis bredvid här nedanför? föreslår jag. 
Amilia rör sig inte utan ligger bara kvar i sin ställning, bakåt lutat huvud med halvt öppen munn. Hon ser faktist ut som en zombie. 
Jag hoppar upp ur soffan och stänger av tv:n. Jag går fram till henne. 
- Du hänger med, hör du vad jag säger?! ropar jag och kollar hotfullt mot henne. 
Hon börjar skratta och rester sig upp. 
- Jaja, men då skyndar vi oss, säger hon suckande. 
- YEHA! Skriker jag och springer ut i hallen och tar på mig mig hollister tjocktröja. Amilia släcker kökslampan och sedan går vi
_____________________________________________________________________________________________
Detta blev en liten sådär där "mellan del" då det inte händer så jätte mycket.
Men snart börjar det hända saker igen!
Kram / Elina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0