novelleronedirection

- Please fasten your seatbelt, säger en kvinnlig röst i högtalarna. Jag tittar ut genom det lilla fönstret och ser land under oss. Jag knuffar lite på Drea som ligger över halv mitt stolssäte och hon vaknar till med ett ryck.

- Va? Vad sa du? frågar hon förtvivlat och stryker undan hennes ljusbruna hår från ögonen.

- Haha, inget men vi landar nog snart, säger jag och pekar på skylten ovanför oss som nu lyser för att man skall sätta på sig säkerhetsbältet. Jag sätter upp mitt långa hår i en hästsvans för det börjar bli väldigt varmt i planet nu när solen är framme bakom de gråa molnen.

- Åh äntligen! säger Drea förväntansfullt och sätter sig upp helt.  Jag ler och kollar ut genom fönsteret.

Redan när Drea och jag gick i åttonde klass hade vi bestämt oss för att spara in pengar, för att året efter gymnasiet ta ett sabbat år och flytta till London och se vad vi ville göra med våra liv.

Vi hade sommar jobbat varenda sommar efter det i Norge för att tjäna extra mycket pengar och tagit deltids jobb på flera olika ställen under skolterminen. Varenda slant hade vi sparat och nu i juli bara en månad sedan vi tagit studenten sitter vi på planet påväg mot London!

Drea är redan nittion och jag blir i septeber och så länge som jag kan minnas i mina snart 19 år har jag alltid haft Drea vid min sida. Ända sedan dagis har vi hållit ihop, och när Drea's lillebror Joey kom två år efter det lekte vi alltid med honom och låtsades som att det var våran lillasyster och klädde ut honom varje dag till en prinssessa. Eftersom jag inte har några syskon har Drea alltid kännts som min syster jag aldrig haft.

 

- Excuse me miss, can you please rais your chair, säger flygvärdinnan och väcker mig ur mina tankar.

- Oh, yes of course, säger jag och klickar på den lilla runda knappen på armstödet så att stolen åker upp.  

- Snart landar vi! säger Drea exhalterat.

- Woho, snart börjar det, säger jag och ler. Planet börjar sakta sjunka och innom fem minuter slår hjulen i marken och planet gör en snabb inbromsning. Snart stannar planet helt och skylten för att man måste ha säkerhetsbältet på slocknar. Alla runt om kring oss flyger upp ur stolarna som det är världens tävling att komma ut från flygplanet så fort som möjlig. De knör och knuffar varandra för att komma åt sitt bagage i hatthyllan, som alltid. Jag kollar på Drea som börjar fnissa åt en man som försöker få ner sin väska samtidigt som han knuffas frammåt. 

- Herregud, kan inte alla bara ta och chilla lite, säger jag och suckar åt all hets. När folk äntligen börjar gå ut från planet reser sig Drea. 

När vi kommer fram till rullbandet rullar det redan väskor på bandet och jag ser min komma glidandes och jag drar snabbt av den.

- Vilken tajming! säger jag och ler. Drea skrattar och snart kommer hennes väska med och hon lyfter av den. Vi går ut genom en stor dörr och ser massa människor som väntar på anländade folk. 

"Drea Petrie & Khloe Lacour" står det på en skylt som en medelålders man håller i. 

- Hello, säger Drea och ler mot mannen. 

- Miss Petrie and Lacour? säger han. 

- Yes, säger jag och nickar. 

- Welcome to London, säger han och ler. "Please follow me" säger han och börjar på mot utgången. 

Jag ler över hans brittiska accent och följer med honom ut till en taxibil. Han lastar in våra väskor och jag förundras över att han ens orkade lyfta upp dem. Jag sätter mig i baksätet och Drea hoppar in bredvid. Taxi chaffören svänger ut på gatan och börjar köra. Eftersom vi redan förbokat honom vet han redan vart vi skall men jag har ändå uppe papprerna om vägen till våran hyres lägenhet i centrala London ifall att. Tjugo minuter senare svänger han upp på trottoarkanten och jag kollar ut genom fönstret.

Jag tar fram plånboken och betalar honom. Han tackar och hoppar ut och lastar av våra resväskor innan han kör iväg. Jag drar väskan efter mig och Drea släpar sin väska bredvid mig och vi kommer fram till porten. Jag bläddrar bland några papper men innan jag hinner hitta det rätta pappret med koden öppnar någon dörren.

- Hello, säger en tjej i 40-års åldern. 

- Hi, säger jag lättat över att slippa leta efter koden. 

- Are you Drea and Khloe? frågar hon och ler. 

- Yes we are, säger jag. 

- Oh how good, I'm the owner of this appartment and I have your keys and everything here, säger hon och pekar bort mot en liten disk inne i éntren. 

- Great, säger jag och följer efter henne in. Drea följer efter och vi stannar vid disken. 

- You two just have to sign som papers here and then we're good, säger hon och lägger fram några papper och två pennor. 

- Okay, säger jag och Drea sammtidigt. Jag läser snabbt igenom pappret och skriver under med min signatur som jag nog övar på minst hundra gånger med Drea för att få till den perfekta autografen.

- Lovley, säger kvinnan och räcker över ett par nycklar till oss. "5:th floor" lägger hon till och ler.

- Thank you, säger Drea och jag ler lite. Vi drar våra väskor till hissen och den plingar till innan den öppnar sig. Jag knuffar in min väska och Drea kommer efter, hon klickar på femman och dörrarna stängs. 

- Ja men detta gick ju bra, säger Drea stolt över hur långt vi kommit utan problem. Jag skrattar och nickar.

- Gud vad jag är trött, säger jag och kollar på klockan. Halv två. Men jag kan ändå inte stoppa gäspningen som kommer.

- Jag är med trött, även om jag sov på planet. Jag var uppe hela natten för att packa allt det sista, säger Drea.

- Jag med, säger jag innan hissdörrarna öppnas. Drea puttar ut sin väska och jag kommer strax efter.

- 517, säger jag till Drea som kollar lite frågandes på mig.

- Aha, men kolla den ligger precis här, säger hon och går två dörrar bort. Hon stoppar in nyckeln och öppnar dörren.

- Wow vilken lägenhet, säger Drea och går in. Jag går snabbt efter henne. Ja lägenheten var det inget fel på. Det är en stor hall och sedan kommer man rakt in i vardgsrummet. Till vänster ligger köket och sedan till höger toalett och sovrum. 

Inte det finaste vi bott på, men det var en riktigt mysig liten lägenhet. 

- Perfekt, säger jag och ler. Det var redan många möbler på plats i lägenheten men halva vardagsrummet saknades nästan. Ingen soffa inget soffbord och ingen TV.

- Ja soffa, soffbord och TV kan vi ju fixa, säger Drea och kollar på den tomma platsen i vardagsrummet. 

- Haha, ja golvet är ju inte så jätte bekvämt, säger jag och ler. Jag sätter mig på en stol vid köksbordet för att vila fötterna lite. 

- Men det är bara att fixa en matta eller något, säger Drea och jag nickar. 

"Förresten Khloe, vet du?" lägger Drea till och ler lite.

- Nää? svarar jag frågandes. 

- Nu är vi i samma stad som One Direction, Utrsiter hon och ler glatt! 

- Haha, ja det är vi faktiskt! skrattar jag. "Vi får hålla ögonen öppna efter dem." 

- Ja, men asså påriktigt vad skulle du ha gjort om vi bara träffat dem på stan? säger Drea och sätter sig bredvid mig. 

- Eh, kanske dött? säger jag. 

- Haha, Allvarligt så jag tror nog att jag hade gjort det. säger Drea.

"Svimmat iallafall" lägger hon till och kollar ner i golvet.  

- Ja men då är det väl tur att det knappst kommer hända, säger jag och ler positivt. 

---

Första delen av våran nya novel LWWY! 

Vad tycker ni? Kommentera gärna! 

Kram Elina & Tyra