novelleronedirection

Planet rullar sakta innan det stannar och jag kollar ut genom det runda fönstret. Solen håller på att gå ner och klockan är runt sju.

- Should we go? frågar Niall bakom mig. Jag vänder mig om och Niall står upp och sträcker ut handen mot mig. 

- Yes, säger jag och ler. Jag tar hans hand och reser mig upp. Vi går fram till planet och går ut genom trappan och hamnar mitt på själva flygplatsen. 

- We have to walk a bit, säger Niall.

- Okay... um Niall? säger jag sedan.

- Yes babe? 

- Are your family meeting us here or..? säger jag lite nervöst.

- No, we are taking the cab to my mum and dad's home, säger han och ler lite. "You don't have to be nervous, I know they love you!" säger han och kramar om min hand.

- Easy for you to say, säger jag lite gnälligt. 

- Haha, calm down Quinn, skrattar Niall bara. Jag biter mig i läppen och går nervöst över till själva flygplasten med Niall. Det kommer fram av vakt till oss, han nickar mot Niall och följer sedan efter oss under tystnad. Vi går in genom en ingång och hamnar i en lite lokal med massor av personal.

- Are you sure we are walking in the right direction? frågar jag.

- Yes I always do, säger Niall skämtsamt. "It's just that it's a lot of people... or girls waiting outside so we are taking another way" 

- Oh, okay... säger jag. Vi kommer ut bland massa folk i terminalen och vi får några blickar på oss men inte mer med det. När vi går igenom utcheckningen börjar jag höra massa tjejskrik och jag kollar nervöst på Niall. 

- Don't worry...säger Niall även om han själv lät ganska så nervös. Det dyker upp fyra livvakter och stannar oss. 

- You have to wait just one minute so we can warn our colleagues on the outside, säger han med mörkröst. 

Niall nickar och vakten tar upp en slags walkie talkie fast den ser mer ut som en stor svart telefon. Han pratar lite i den och får några korta svar med en sådan grov irländska att jag inte ens förstod vad de sade. 

- You can come with us now, säger han och vinkar mot oss. De fyra vakterna går runt oss och väldigt nära. Jag kollar oroligt ner på mina fötter och jag känner hur Niall kramar min hand hårt. Vi går runt ett hörne och en stor vägg av glas avskiljer oss från massor av skrikande tjejer. 

- Are we walking though that?! säger jag nästan skräckslaget.

- I gusse we are, säger Niall tyst. Jag hör hur vakterna ropar åt tjejerna att lugna ner sig men det verkar ju inte hjälpa så mycket. Vi går på andra sidan av glasväggen så långt ifrån tjejerna som möjligt.

- Okay guys, here we go, säger vakten till hans arbetskamrater. Vi börjar gå mot det som börjar se ut som en utgång. Det blir jätte trångt och jag knuffas in i Niall hela tiden av livvakterna. Jag känner hur Niall lägger armen om mig och putar mig lätt frammåt. Jag går så snabbt jag kan genom hela havet av tjejer med Niall och vakterna runt oss. När vi knuffats runt ett tag börjar jag se en dörr som verkar leda till en bil. Jag hinner inte ens tänka en tanke till innan jag sitter i bilen men Niall framför mig. Det bankar hårt mot rutotna och jag kollar på tjerne som står pressade mot bilen. Bilen börjar långsamt röra på sig och snart kör vi iväg från folk massan. 

- Well, we survived, säger Niall skämtsamt.

- Hah, yes we did, skrattar jag. "So how far is it to your parents house?" frågar jag sedan.

- Around a half hour, säger Niall. Jag nickar och kollar ut på motorvägen vi kör på och kan inte låta bli att bli jätte nervös. Jag skall träffa Nialls familj för fösta gången och som hans flickvän.

- You are so cute when you are worried, säger Niall och avbryter mina tankar.

- It's not funny, säger jag. "You will meet my parents soon to" säger jag.

- Well... I'm... okay... stammar Niall fram. Jag brister ut i skratt åt hans reaktion och han ger mig en mörk blick.

- Haha, you should have seen your face when I said that! skrattar jag.

- Oh you...! säger Niall men ler ändå.

- So I have the right to be nervous now...? frågar jag och ler lite.

- I guess you have, säger Niall. "But theres nothing to be worried about..." säger han sedan tyst. Jag fnyser och himlar lätt med ögonen. 

- Home sweet home, säger Niall tyst och kollar ut genom fönstret. Utan att jag har märkt det har vi svängt av motorvägen och kör omkring i en liten stad istället. "Look theres the school I used to go to" säger Niall glatt och pekar på en skola i mörkret. "And theres the super market" säger han exalterat. "We should be at my house any minute now..." säger han. 

Vi svänger in i ett område med massa villor och snart stannar bilen vid ett ganska så normalt stort hus och jag ser hur någon kollar ut genom förnstret. 

- Come, säger Niall glatt och drar upp dörren och hoppar ut för att hjälpa mig ut. Jag hoppar ut och Niall lägger armen om mig. "The bags are coming later tonight" säger Niall när jag tittar bak på bilen som kör iväg. Innan jag hinner svara öppnas dörren vid huset och en kvinna springer ut. 

- Hello dear my name is Maura I'm Nialls mom! säger hon och ger mig en stor kram. 

- Hi I'm Quinn, säger jag i kramen lätt chockad över hennes vänlighet. 

- I know! Niall have talked about you in ages! säger hon och slår ihop händerna lyckligt när hon kollar på mig och sedan Niall.

- Mom... säger Niall och lät generad. 

- Oh stop it you! Come here, säger hon och drar in honom i en kram. Hon är mer än ett huvud kortare än honom. "I've missed you so much" säger hon och torkar en tår från ena ögat. 

- I've missed you too mom, säger Niall och ler lite. 

- Now come inside and say hello to your dad and brother, säger hon och daskar till honom i rumpan. 

- Mom! utbrister Niall men Maura bara fnissar glatt. Hon lägger armen om mina axlar och Niall ger henne en blick som jag inte riktigt kan tyda men jag ler ändå och går med henne in i huset. 

- Bobby! Greg! They are here now, ropar Maura när vi kommit in. Jag hör hur någon kommer ner gående från trappan och snart dyker det upp en medel åldersman i trappan. 

- Hello you must be Quinn! säger han och ger mig en kram. "I'm Bobby" säger han och släpper mig.

- Nice to meet you, säger jag ganska så blygt och kramar tillbaka honom. Bobby ler och ger sedan Niall en kram.

- Nice to see you son! säger Bobby och klappar honom på ryggen. Ett nytt ansikte har dykit upp vid en dörr åt vänster och han går fram till mig och ger mig en kram. 

- I'm Greg, Niall's brother! säger han.

- I'm Quinn, säger jag och ler lite. 

- Haha, yes I know, skrattar han och ger sedan hans lillebror en kram. Maura står lyckligt vid trappan och kollar på. 

- So the dinner is already done! säger Maura efter en stund. "So we can go to the dinner table" lägger hon till. 

- You can follow me dear, säger hon och ler mot mig. 

- Okay, säger jag och följer efter henne. Jag får ögon kontakt med Niall och han rycker lite på axlarna men ler. 

- Have my boy been good to you? frågar hon när vi kommer in till köket.

- Haha, yes, skrattar jag. 

- Are you sure, you can tell me anything you know, säger hon och blinkar med ena ögat. 

- No, he's really sweet, säger jag och ler. 

- Ahaah, I'm just kidding with you, skrattar hon och ställer fram en skål på bordet. Jag känner hur någon lägger armen om mig och jag kollar upp på Niall. 

- Don't listen to her, säger Niall och kollar på hans mamma som far omkring i köket för att ställa fram allting på bordet.  

- Please sit down, säger Maura och ler mot mig och pekar mot en av stolarna. Bobby och Greg har kommit in i rummet och de sätter sig vid varsin stol. Jag sätter mig ner bredvid Niall på ena sidan och Maura sätter sig på kanten. "Well, the guset starts" säger hon och ger mig en skål med potatis. 

*

*

- Quinn, are you awake? viskar Niall i mitt öra. Jag öppnar försiktigt ögonen och kisar för att jag har solen rakt i ögonen. "My mom have made breakfast..." säger han lite tveksamt. "And I think you don't have to worry about them not liking you... they adore you" säger Niall. 

- Haha, what? skrattar jag med morgon trött röst.

- My mom have been talking about you all morning, säger Niall.

- Is everybody waiting on me? frågar jag och piggnar till snabbt.

- Yes but... säger Niall.

- What? Why didn't you wake me up? avbryter jag honom och sätter mig upp.

- Well you looked so cute when you were asleep... säger Niall och rycker på axlarna. 

- Yeah sure, säger jag och låter inte det mista övertygad. Niall himmlar med ögonen och ger mig en snabb puss på munnen. 

- Yes you were, now come down with me and eat some breakfast? I'm starving, säger han och ler.

- Okay okay, säger jag och reser mig upp och letar efter min tröja. 

- You don't need to change clothes you can go in pj's, säger han lite flirtigt. 

- Well... I maybe should find my bra, säger jag och ler lite. 

- Haha, okay but you don't have to... säger Niall.

- Yeah, you wish, säger jag och slår till honom på armen. Niall bara skrattar och reser sig upp från sängen. Jag letar upp min bh och tar på mig den under t-shirten jag sov i och flätar snabbt mitt hår i en fläta innan jag följer med Niall ut till frukosten. 

- So what are we doing today? frågar jag när vi sitter vid bordet med en enorm frukost buffé.

- I was thinking we could go out and I'll show you the city, säger Niall. Jag nickar och forstätter äta min frukost. 

- I used to be here nearly every weekend, säger jag och ler mot Quinn som kollar runt i den stora parken där jag brukade spela fotboll eller träffa kompisar innan jag flyttade till London. 

- Do you miss it? frågar hon när hon vänder sig mot mig mig igen. 

- Well... sometimes but I'm so happy for how my life turend out, säger jag och tar hennes hand. Hon kollar mig i ögonen och ler ett varmt leende. Jag drar in henne i en kram och hon skrattar hennes skratt som får mig att le varje gång. Hon kollar upp på mig och pressar sina läppar mot mina. Hon lutar sig ifrån mig och skrattar lite igen.

- What is it? frågar jag och ler lite misstänktsamt mot henne. 

- Nothing, I'm just really happy, säger hon. "I mean... you make me really happy" rättar hon sig själv. Varje ord som kommer ut från hennes mun känns på riktigt och jag kan se på henne att hon inte vill vara med mig för att jag är en känd pop stjärna utan för den jag är. Jag drar henne intill mig och hon fnissar lite. 

- I... love you, säger jag och hon tystar lite. Jag kan knappt fatta att orden ploppa ut ur min mun och jag är lika förvånad som Quinn's ansiktsuttryck. Hon blinkar till innan hon brister ut i ett stort leende och ger mig en kram. Jag kramar chockat om henne över hur lätt det var att säga.

- I love you too, viskar hon i mitt öra och jag biter mig i läppen lättad över att jag fick höra de orden tillbaka. Hon ger mig en snabb puss på munnen och tar sedan min hand. Sedan går vi igenom parken under tystand. Det var ingen pinsamt tystnad utan en härlig. Quinn sa just att hon älskar mig tillbaka och inget i världen kunde betyda mer än det.

- So my friends really want to meet you for some weird reason... säger jag efter att vi kommit fram till en stig som leder igenom en liten skog till baksidan av själva området där mamma och pappa bor. "And I told them that we maybe could meet tomorrow but thet won't stop asking if they couldn't met us tonight... säger jag. 

- Well why not? säger Quinn.

- I don't know... they are really weird and I don't want them to embaress me... säger jag ärligt och rycker lite på axlarna. 

- Haha, that's cute, säger Quinn och ler. "I'm sure you want to meet them and I don't mind to met them today" säger hon och kollar mig i ögonen.

- Okay... well I'll call them when we come home then, säger jag och ler lite.

- Why not now? frågar Quinn.

- Because we are home in like five minutes, säger jag och blinkar med ena ögat. Quinn kollar sig omkring och det verkar som att hon inte sett vart vi har gått. Hon kollar sig lite förvånat omkring i villar området vi kommit ut på från den lilla skogen. 

- Well that was a bit weird... säger hon och kollar bak för att se vart stigen kom från. "It felt like we were atleast two miles away from your home" säger hon.

- We walked in a big cirkle, säger jag och skrattar åt hennes förvånade min. Vi går in på baksidan av trädgården till huset och jag knackar på altan dörren. Pappa sitter vid bordet med datorn framför sig och kollar upp från skärmen. Han reser sig snabbt upp och ler mot oss samtidigt som han öppnar dörren.

- You took the long way home though the little wood? frågar han. 

- Yes dad, säger jag och ger honom en blick om att han inte skall prata så mycket mer. 

- Just like before, säger han. "Woops I said to much" säger han när jag ger honom en blick om att det räcker nu. Han går iväg till köket och jag hör honom öppna kylen. 

- Sooo... säger jag och vänder mig till Quinn som biter sig i läppen för att inte le. "Don't say anything..." säger jag bara och drar iväg henne till mitt rum. Hon skrattar och jag himmlar med ögonen. Hur visste jag att det inte skulle komma. 

---

Såååå, vad tycker ni med Niall's perspektiv?

Ganska så lång del hoppas ni gillar den!
Kram Tyra.