novelleronedirection

Jag tävttar av mig sminket och slänger mig i sängen.

Bea står i duschen och jag hör hur hon sjunger där inne.

Jag fnissar till och sträcker mig efter mobilen på nattusbordet bredvid mig.

Jag klickar mig in på twitter och uppdaterar: "HAHA Bea is singing in the shower"

Jag passar samtidigt på att bläddra igenom lite mentions som strömar in.

På bara några dagar har jag fått runt 30 tusen fler followers, bara pågrund av skvallret om mig och Zayn.

Jag hör duschen stängas av.

Jag sätter mobilen på alarm vid 06.10 och lägger ifrån mig den igen.

Bea kommer ut från toaletten och springer in i klädgarderoben.

Hon kommer snabbt tillbaka i en grå t-shirt och slänger sig i sängen.

- Vad satte du klockan på? frågar hon och fluffar till sin kudde.

- Tio över sex, blir det bra? svarar jag.

- Blir jätte bra! fortsätter hon.

Jag vänder mig om blundar.

Det hinner inte ens gå en minut innan min mobil plingar till.

Jag suckar och sträcker mig efter den.

"Zayn" lyser skärmen.

Jag ångrar direkt att jag suckade och låser snabbt upp mobilen.

Hey babe! Tomorrow, do you and Bea need a drive to the hall before the catwalk?

Jag svarar snabbt.

Hi handsome! Ehm.. we need to be in the hall at half past seven alreday.. x

- Vem var det? frågar Bea sömningt.

- Det var Zayn, han frågade om vi ville ha skjuts imorgon, Men jag tror inte han vet om att vi ska vara där tidigt.

- Aha okej.. svarar Bea och stänger ögonen igen.

Min mobil plingar till igen och jag låser upp den.

Oh so early? Well im sorry, you guys need to taxi then ;) I'll be there around 12. Se you then? x

Yes se you then, goodnight! xx

Jag stänger av ljudet.

Goodnight beutiful! xx

Jag ler och lägger den på nattusbordet.

- Killarna kommer vi 12 imorgon, säger jag till Bea och lägger mig tillrätta.

- Okej.. låt mig sova nu, mumlar hon till svar.

- Haha, ja godnatt, skrattar jag och lägger mig ner för att sova.

Alarmet ringer.

Det går ungefär en minut och inte en reaktion från Amilia som ligger närmast för att stänga av.

Jag kastar min kudde på henne.

- Alarmet! skriker jag nästan och hon öppnar försiktigt ögonen.

Hon vänder sig om och stänger av alarmet.

- Asså jag orkar verkligen inte gå upp, säger jag och kurrar ner mig under täckter igen.

- Vi måste, säger Amilia och gäspar.

Hon ställer sig upp och drar av mig täcket.

- Men seriöst.. säger jag och sätter mig tjurigt upp.

- Bara se till att ha gått upp om fem minuter säger hon och går ut mot köket.

Jag suckar med följer med henne.

Jag känner redan hur sur jag kommer vara genom dagen. Att vakna på fel sida är inte det bästa allternativet.

Jag lyfter upp väskan och släcker lamporna efter mig.

Klockan är sju och taxin vi beställt står redan och väntar på oss.

Amilia står utanför ytterdörren och väntar på mig.

Jag stänger dörren och låser efter mig.

Vi skyndar oss ner och denna gången tar vi trapporna.

Jag känner hur anfådd jag blir bara genom att springa ner för trapporna.

Jag måste börja gå ut och springa säger jag till mig själv.

Vi är samtidigt framme vid bilen.

Amilia säger adressen till killen i taxin och vi åker därifrån.

Jag kollar ut genom fönstret. Även fast klockan inte är mer än sju är det redan ganska mycket folk ute.

Amilia tar upp sin mobil och kollar på mig.

- Säg till om du vill låna mobilen och ringa din mamma eller något, eftersom hon inte vet någonting om vad som hänt med din. säger hon och ler.

Eftersom min mobil spruckit i skärmen så har det lämnats in på lagning.

Jag hade inte ringt mamma eller någon och berättat om det, så Amilia hade nog rätt om att jag borde ringa dom.

- Jag kan skicka ett snabbt sms, svarar jag och tar emot mobilen från henne.

Hej Mamma! Förlåt att jag inte hört av mig så mycket. Min mobil är inne på lagning för skärmen sprack, så du kan tyvärr inte nå mig på de nummret, men ring på hem telefonen om du vill något!

Vi har det jätte bra här och jag lovar att ringa och prata länge någon annan dag. PUSS!

Jag skriver in mammas nummer och skickar sedan iväg smset.

Jag räcker tillbaka mobilen och ler.

- Du har inte pratat så mycket med din mamma efter att vi komit fram till london? säger Amilia och tar emot mobilen.

- Nej, jag vet. Det har liksom inte blivit av.. svarar jag.

- Men det är ingenting som har hänt va? frågar Amilia och kollar på mig med oroliga ögon.

- Nejdå! Allting är bra! Det är bara det att jag inte hunnit.. eller orkat. svarar jag och ler.

- Okej, vad bra!

Jag kollar ut genom fönstret igen. Vi var snart framme och då skulle vi in och få fixat håret och kläderna innan vi skulle fixa det på modellerna.

Just nu hade både jag och Amilia bara på oss mjukis kläder.

Klockan hade precis paserat nio och jag steg upp ur den mysiga sängen.

Jag rös till och hämtade en kofta jag kunde dra på mig. Jag gick ut till köket.

Det såg precis likadant ut som jag lämnade det igår kväll.

Skinande rent!

Jag log nöjt. Hela gårdagskvällen hade jag lagt rensat bland lådor och städat rent överallt i köket.

Jag drog fram vanlij yoghurten ur kylen och en macka ur frysen.

Jag såg att brödet var påväg att ta slut.

Eftersom jag är gluten är jag tvungen att baka mitt egna bröd. Det var väll bara dags att ställa sig och baka någon av de närmaste dagarna.

Micron plingade till och jag tog ut mackan.

Jag satte mig framför tv:n med maten och zappade igenom kanalerna.

Ingeting intressant var på och det tog inte lång till innan jag gick därifrån igen.

Jag ställde ner disken i diskmaskinen och gick mot rummet.

Klockan visaden tjugo i tio.

Jag skulle inte behöva vara klar för att åka och möta Amilia och Bea fören halv två, så det var väldigt lugnt för tillfället.

Jag gick mot karderoben och bestämde mig för att välja kläder.