GBY - DEL 40
Quinn's perspektiv
Två veckor senare.
Jag sitter vid frukost bordet och stirrar ner i min skål. Två hela veckor har gått utan att jag fått träffa Niall det känns helt tomt och varje dag som går så känns allt bara värre och värre. Mamma sitter mitt i mot mig och hon kollar spralligt på mig hon nästan studsat på stolen. Både Obama och Michelle mina två hundar hoppar omkring mamma helt över speedade för att de tror att det skall få mat eller något. Lexie skrattade tills hon låg på marken när jag berättade att jag ville att mina två hundar skulle heta Obama och Michelle men jag tyckte bara det var gulligt...
- Men vaad är det? säger jag surt över hennes överlyckliga betende tillslut.
- Va vaddå? säger mamma och försöker lunga ner sig några hekton.
- Men det ser ju ut som att du precis vunnit fem miljoner på lotto eller något, vad är det som är så himmla kul? säger jag.
- Nej ingeting bara en sådan fin dag, säger mamma och reser sig upp och dukar undan och smyger iväg. Jag kollar ut genom fönstret och det är stålande sol fastän det säger på radion att de snart kan börja regna. Jag suckar och plockar långsamt bort min frukost från bordet och går och borstar tänderna. Även om jag har pratat med Niall varje dag sedan jag kom hem så känns livet för tillfälligt bedrövligt. Jag smetar på lite mascara och går långsamt till mitt rum. Även om radion har sagt att det skall regna tar jag min vita favorit klänning som jag köpt i London under sommaren. Min mobil plingar till och jag kollar snabbt på den. Lexie, blinkar det och jag trycker upp smset.
Du vet att vi skall träffas om 3 min vid korsningen va? x
- Faaan...! säger jag högt och springer bort till mitt skrivbord och tar min blåa handväska och trycker ner några skolböcker och springer sedan ner till hallen och proppar ner min slitna jeansjacka. Jag drar på mig mina boots öppnar dörren samtidigt som jag kommer ihåg min mobil uppe på mitt rum. Jag springer in med skorna och hittar min mobil på sängen med ytterligare ett nytt sms från Lexie.
Erkänn bara att du är sen...
Jag knappar in ett snabbt 'Jag är där om 1 min' samtidigt som jag dundrar ner för trappan.
- Vad är det som händer? ropar pappa ifrån köket.
- Jag är sen och jag har bråttom! ropar jag tillbaka.
- Vill du att jag skall köra dig till skolan? frågar han i dörröppningen med en kaffemugg i ena handen och dagens tidning i andra.
- Eh, nej skulle ha träffat Lexie nu vid korsningen, säger jag snabbt innan jag smäller igen dörren och börjar springa.
- QUINN! Skall du inte ha din mattebok? ropar pappa och viftar med matteboken.
- OJ! Jo det skall jag, säger jag och springer snabbt tillbaka och tar den. "Tack så mycket pappa" säger jag och ler lite innan jag springer iväg igen. Jag rundar hörnet på min väg och får några blickar från de som står och väntar på bussen. Jag håller min mobil i ena handen och matteboken tryckt mot bröstet för att jag inte skall tappa den och väskan i andra. Tillslut ser jag Lexie stå vid korsningen och jag saktar in lite. Tillslut kommer jag gåendes fram till henne.
- Förlåt... är det ända jag säger och Lexie bara himmlar med ögnonen.
- Tror jag skall börja gå fem minuter senare varje dag så kommer vi samtidit hit ändå.
- Jaa! Kan du inte göra det? säger jag glatt.
- Nej för då kommer du komma ytterligare fem minuter senare än vad jag gör, säger hon.
- Jo... kanske, säger jag. "Men jag måste förbättra mig, jag vet inte vad jag gör på morgonen så att jag alltid kommer sent?" säger jag fundersamt.
- Kanske bara att du är väldigt långsam? säger Lexie.
- Pfft knappast, säger jag och viftar lite med handen. Vi kommer fram till skolan bara fem minuter försent och vi smiter in på våran första lektion utan att ens våran lärare märker det.
*
Det är sista lektionen på dager och vi sitter som vanligt längstbak och jag lägger fram min mattebok på bordet och letar fram en penna i min handväska.
- Asså vet du hur weird min mamma var idag eller? viskar jag och slår upp rätt sida så våran lärare tror att vi räknar något i matten.
- Va var din mamma det? Min lillebror typ stod och log mot mig i hundra år när jag satt och åt frukost tillslut sa min mamma åt honom men hon verkade också ganska glad över någonting, säger Lexie.
- Ja asså mamma satt typ och hoppade av glädje när jag åt frukost sedan bara försvan hon iväg och sa att det var för att det var sånt fint väder vilket jag inte tror på ett dugg, säger jag och biter lite på pennan.
- Undra varför... hinner Lexie säga innan någon harklar sig och jag kollar upp. Våran lärare Mrs Fletch sirrar på mig bakom hennes tjocka glasögon.
- You two girls can now answere this qusetion on the whitebord, säger hon och bläddar fram tre sidor till de talen vi inte har hunnit arbeta med än.
- But..
- No exuses Miss Hugel, säger hon gällt. Jag reser mig långsamt upp och Lexie reser sig med. Innan jag har hunnit ta ett steg öppnar någon dörren till klassrummet och våran rektor står där och ler.
- Oh Quinn and Lexie I've been looking for you two, is it okay if they leave class a little early? frågar rektorn till Mrs Fletch.
- Um, well... ofcoures, säger hon och ger mig en sur blick över att hon inte kunde se oss stå framme vid tavlan som två fågetecken.
- Ooo, what have they done? ropar en i klassen och några börjar skratta.
- Nothing you have to care about George, mind our own buissness, säger rekton med vänligt ton. Alla i klassen brister ut i skratt och George kollar förnärmat ner i matteboken. Undertiden går jag och Lexie ut i korridoren med rekton och skrattet tystnar så fort dörren stängs.
- Your parents just called me and said that they are gonna pick you up here in school now because they said they hade something important to talk about, säger rektorn. "Oh and they parked on the big parking lot" lägger hon till.
- Oookay, säger jag lite förvånt.
- Bye, säger rektorn och går iväg leendes.
- Nej men det var inte alls det konstigaste samtalet jag har haft med våran rektor, säger jag. "Och varför måste de parkera på den stora parkeringen?" säger jag gnälligt.
- För att de vill att vi skall få motion, säger Lexie. "Nej men allvarligt, då går vi väl då..?" säger hon. Jag nickar och hänger väskan över axeln. Den stora parkeringen ligger en bit ifrån skolan vid sport arenan och jag skjuter upp porten och går ut med Lexie efter mig.
- Åhh vad varmt det är, säger Lexie och går klampandes bredvid mig.
- Ja, och de sa att det skulle regna idag, säger jag.
- Vi slipper ju iallafall matte lektionen, säger Lexie.
- Haha ja, vi suger på matte, skrattar jag. Vi går genvägen mellan den lilla skogen som man knappt kan kalla skog eftersom det är bara cirka tio träd som den skogen består av. Vi kommer ut på parkeringen men det är ingen bil som står där.
- Jahop, då får vi väl vänta då, säger jag och sätter mig på en stor sten vid framsidan av sport arenans huvudingång och kollar in mot kiosken på insidan. Lexie sätter sig bredvid mig och jag lutar hakan mot mina knän.
- Undra vad dom vill som är så himmla vikigt, säger Lexie. Jag mummlar någonting till svar och suckar över värmen. I slutet av augusti brukar ju solen gå över till moln och sedan väldigt mycket regn. Det knackar någon på min axel och jag hoppar till.
- Wooow, gud vad du skrämde mig mamma... säger jag och vänder mig om men istället för att se mamma's ansikte står Niall där helt random. "Niall!" skriker jag och hoppar upp av glädje. Jag kastar mig runt halsen om honom och han fångar mig i en stor kram. Jag märker att Lexie står och kramar om Louis som också bara dykt upp ur tomma intet.
- How the hell did you get here? säger jag och börjar gråta av glädje.
- Haha, babe don't cry, säger Niall och stryker bort några tårar från mina kinder.
- I'm just so happy to see you, säger jag och rycker på axlarna. Niall lyfter upp min haka och våra läppar möts i en perfekt kyss. Våra händer flätas ihop och det känns som att jag blir hel igen på någon konstigt sätt.
- I've missed you so much, I haven't had one minute to not think about you this weeks, säger Niall.
- Aw babe, I missed you too, säger jag och lutar mitt huvud mot hans axel.
- How did you know we were here... säger jag men tänker på mamma direkt. Jag kollar på Lexie som ler lyckligt mot mig och håller Louis i handen.
- As you maybe can guess Louis and I have talked to your parents and we decided to fly up here and surprise you, säger Niall.
- That's why my mom were so weird this morning... säger jag mer för mig själv än till de andra.
- Haha, maybe, skrattar Niall.
- We have one more surprise but we have to go home to youre house first, säger Louis och kollar på mig.
- Okaay, säger jag lite misstänktsamt. "We can walk it's not that far" säger jag och kollar på den svarta bilen som står parkerad en bra bit bort.
- Sure, let's walk, säger Louis glatt. Det är en kortare väg hem till mig från sportarenan och det tar bara fem minuter innan vi är där. Jag ser att Lexie's pappa's bil står parkerad vid våran uppfart och jag öppnar dörren och hör röster ifrån vardagsrummet.
- Hallåå? ropar jag bara för att de är en vana.
- Heey honey, ropar mamma ifrån vardagsrummet och snart står hon i hallen med pappa och Lexie's föräldrar bredvid sig.
- Well, this is Niall, säger jag puttar fram Niall lite. "And this is my mom Jenna and this is my dad Sam"
- It's a pleasure to finally meet you, säger pappa och ger honom en klapp på ryggen.
- You to sir, säger Niall vänligt.
- No please call me Sam, säger pappa och jag ser att han blir glad över att bli kallad 'Sir'
Jag kollar på Lexie som intruducerar Louis för hennes föräldrar och hon ger mig. 'Gud vad jag är glad' minen och jag skrattar tyst. Jag kollar på mamma som precis ger Niall en kram och hon gör tummen upp mot mig och jag himmlar med ögonen och hon fnissar.
- And this is Lexie's parents Allie and Jackson, säger jag Niall hälsar vänligt på dem med medans Louis hälsar på mina föräldrar. Jag hör hur både Obama och Michelle skäller ifrån övervåningen döendes över att de vill hälsa på de nya männsikorna som de hör.
- Do you have a dog? frågar Niall lite förvånat.
- No I have two dogs, rättar jag honom. Niall himmlar med ögonen men ler.
- What are they called? frågar Niall intresserat.
- Em... Obama and Michelle, säger jag lite generat.
- What? That's awesome! säger Niall. "I love Obama" lägger han till och kollar upp för trappan.
- Haha okay, do you want to meet them? frågar jag leendes.
- Ofcourse, säger Niall. Men innan vi hinner ta ett steg mot trappan harklar pappa sig och jag stannar upp i rörelsen.
- But before that we have something to say, säger Jackson, Lexie's pappa. "Lexie and Quinn we know you and we love you and we want you to be happy" säger han.
- And as both of you know Niall and I are going on tour in a week to Australia and New Zeeland, säger Louis. Jag hade helt och hållet glömt bort det men minnet kommer sakta tillbaka till mig och glädjen som funnits där sjunker sakta bort.
- So we talked to the school and with Louis and Niall ofcourse, säger pappa leendes. "And we decided that if you two want you can go with them"
- Go with what? frågar jag förvirrat.
- Go with your boyfriend and your bestfriend to Australia for a month, säger pappa.
- What the..? säger Lexie chockat. "Are you serious?"
- Haha, ofcourse we are! But only if you two keep up with school, säger Jackson allvarligt och pekar på Lexie och sedan mig. "It's last year before graduation, don't forget that"
Jag kan knappt fatta vad mina och Lexies föräldrar står och säger och jag bara gapar.
- And the school knows that we are leaving? frågar jag.
- Yes we talked to them, säger mamma och ler glatt.
- Åh, gud vad jag älskar er! säger jag och ger dem en stor kram.
*
Lexie har gått hem för ungifär en timme sedan med Louis. Jag var förvånad över att mina föräldar var så himla okej och att det var självklart att Niall skulle sova över hos oss även om det var på en uppblåsbar madrass i mitt rum. Imorgon skulle jag stanna hemma för att packa om den stora väskan som bara hade fått stå tom i två veckor och det skulle även Lexie göra. Jag tassade in i mitt rum och Niall låg redan på hans madrass och han höll på med någonting på hans mobil. Jag kollade på min säng och sedan på Niall och stängde sedan min dörr försiktigt innan jag kröp ner bredvid honom. Niall lade armen om mig och pussade mig på kinden.
- Thank you for beeing the best boyfriend ever, säger jag och kurar ihop mig mot honom.
- Thank you for beeing the best girlfriend ever, säger Niall och ler mot mig. Han lägger ner mobilen och jag lägger handen på hans bröst och allting just i detta ögonblicket känns perfekt.
- Goodnight, säger jag och gäspar.
- Night my love, säger Niall. Han kysser mig försiktigt på munnen och jag kan inte låta bli att sucka av lycka.
*
Jag vaknar av att både Michelle och Obama står och slickar mig i ansiktet och jag puttar försiktigt undan dem.
- Nej, säger jag bestämt till dem och Michelle sätter sig ner och lägger huvudet på sned. Jag kollar på Niall som vaknat till och han kollar på hundarna som iaktar honom i varenda rörelse han gör.
- Morning beautiful säger han och kollar snabbt på mig innan han kollar på hundarna som vägrar att släppa honom med blicken.
- Morning babe, säger jag. "Kom då Michelle, ja kom då" säger jag och klappar på stället precis bredvid mig och Niall. Hon hoppar glatt upp och viftar med svansen och hoppar för att kunna slicka Niall i ansiktet.
- Haha, no, skrattar Niall och försöker lugna ner Michelle. Jag lyfter upp henne och går med henne till min dörr och släpper ut henne. Obama följer efter och jag hör dem springa ner med små tassande steg till köket för att kanske tigga lite mat av pappa. Mamma kommer ut från hennes och pappas sovrum och hon ler lite finurligt.
- Jag trodde luftmadrassen bara var till för Niall, säger hon och går leendes förbi.
- Men mamma! säger jag förskäckt.
- Men du fick ju plats där med, säger hon högt när hon går ner för trappan. Jag hör hur hon går skrattandes in i köket och jag vänder mig chockat om mot Niall.
- I have a really weird and sneeky mom, säger jag bara och sätter mig ner brevid Niall igen.
Så eftersom det är lov och jag inte har ett dugg att göra för tillfället och kände plötsligt en väldans inspiration till att skriva så får ni en till del så får ni det nu!
Kram Tyra!
Kommentarer
Postat av: fanny
Asså jag bara älskar era noveller!!!
Postat av: Signeli
Så otroligt bra,! Längtar till nästa;)
Postat av: Emelie
Gud! Jag älskar era noveller!! :)
Postat av: Anonym
om du nu har tur kan du skriva ett till idag eller imon?♥ alla mina vänner e borstresta denna veckan och vad ska man gör då lixom...?
jo jag läser din novell och den e skit bar så snälllla skriv mer♥♥3
Postat av: Anonym
MER NU MER NU MER NU!!!!!!!! NÄR KOMMER NÄSTA??????!!!!!!
Postat av: Ida
Åhhh! För bra alltså!! <3<3
Postat av: johanna
Sååå bra!! Snälla skriv meeeer!!!
Postat av: Trisha
Bra kapitel!
Ni skriver så att man hänger med & inte går för fort fram i novellen.
Men samtidigt går det inte för sakta heller :)
Kramizar
Postat av: Jennifer
Kan ni inte skriva mer från Lexies perspektiv? Det har varit vääldigt mycket Quinn. Vill veta mer om vad som händer mellan luis och Lexie! Annars sjukt grym novell! Lägg upp ett nytt avsnitt snart!
Trackback
