novelleronedirection

 

Jag och Quinn står och väntar på våra enormt tunga väskor på det lilla flygplasten här i Yarm. Det var en kort skakig flygtur hit på ett av det minsta planen jag har sett hittils i min livshistora. 

- Där kommer din väska, säger Quinn och pekar på en stor väska som kommit ut på rullbandet. Jag nickar och förbereder mig för att dra av väskan. Jag kollar koncenterat på väskan när den kommer rullande och tar sedan ett stadigt grepp om handtaget och drar av den från rullbandet. 

- Phuu, säger jag och drar med mig väskan en bit bort från rullbandet. 

- Haha, koncentrarad eller? skrattar Quinn. 

- Sluta, det är faktiskt både jobbigt och svårt att ta en väska från ett rullband, säger jag. "Och där är väl din väska" säger jag och pekar på Quinn's väska som precis rullat förbi oss. 

- Nej! säger Quinn och springer snabbt efter den. Hon går med snabba steg bredvid det och försöker hitta handtaget som är vänt in imot rullbandet. Hon tar tag i hela väskan och försöker drar av den samtidigt som hon går för att inte väskan skall åka iväg på rullbandet. Tillslut har hon fått av den och hon står en bra bit bort och pustar ut. Jag kan inte hålla mig för skratt och de männsikor som står kvar föratt ta sina väskor ger mig konstiga blickar. 

- Hahah! Du skulle sett dig själv, skrattar jag och håller mig för magen för att jag har fått sådan kramp. 

- Men lägg av jag hade det faktiskt mycket svårare än vad du hade, säger Quinn och drar sin väska efter sig mot mig. Vi går mot utgången och jag ser snart både min mamma, pappa och lillebror stå och vänta på mig. Quinn springer fram till hennes mamma och pappa som står och väntar på henne bredvid mina. 

- Hej älskling, säger mamma och kramar om mig hårt. 

- Hej mamma, gud vad jag har saknat dig, säger jag och släpper henne för att krama om min pappa och Keith. Jag kollar på Quinn precis släppt sin mamma från en lång kram. 

- Vi syns ju imorgon när skolan börjar... säger jag. 

- Jaa, men jag kommer ändå sakna dig den tiden, säger Quinn och kramar om mig. "Och tack för att du gjorde denna sommaren den bästa" säger hon när jag kramar henne. Vi går alla ut till bilarna och tillslut måste jag skilljas från Quinn som hoppar in i hennes föräldrars bil. Pappa kör som vanligt långsamt hem om man jämför med mamma som kör som att hastighetsskyltarna var uppsatta för skoj skull. 

- Hur har det varit nu i London? säger mamma.

- Jo, det har varit bra, jag har ju varit ganska så mycket med Louis när Quinn var i Irland med Niall, säger jag. 

- Åhhh, så kuuul! säger mamma och kommer upp i fallsett i slutet av meningen. "Är ni tillsammans?"

- Eh, jag vet faktiskt inte, säger jag ärligt och känner hur både Keith och pappa ger mig en lång blick men de säger inget. Tillslut är vi hemma och pappa hjälper mig in med min resväska och jag drar den till mitt rum och plockar ut de nya kläderna jag precis köpt och min necessär och sedan slänger jag in alla de andra kläderna i tvätten. Resten av dagen försöker jag få någon ordning i mitt rum jag hittar min mobil liggandes på sängen och låser upp den för att se om någonting har hänt. 2 nya sms, ett från Quinn och det andra från Louis. Jag öppnar Quinn's först och läser snabbt igenom det.

Jag knappar in ett snabbt svar om att vi såklart skall mötas vid korsningen innan jag klickar upp Louis sms. 

Jag suckar och kollar på smset. När skall jag kunna träffa Louis nu när han bor i London och jag i Yarm? Jag börjar skolan och han är i det största pojkbandet som snart skall ut på turne i Australien och Nya Zeeland. Vi kommer ju inte träffas på säkert minst två månader.

Hey Lou, home is great but I miss you... and I wish I could see you very soon, xx  

Jag kollar på smset igen och skickar sedan iväg det. Jag hör att mamma ropar att maten är klar och jag slänger mobilen på sängen innan jag går ner. 

* 

* 

Jag står vid korsningen och väntar på Quinn som är sen som vanligt. Snart ser jag någon komma gåendes och hon börjar vinka mot mig. 

- Du är sen! Igen! ropar jag till Quinn som kommer närmre.

- Jag veeet! Förlååt...säger Quinn när hon kommer fram till mig. Vi går mot skolan som bara tar 7 minuter ifrån våran mötes plats vi kommer fram till skolan och jag drar upp porten och går in. Massor av männsikor är ute i korridoren och jag känner att jag får några blickar men försöker ignorera det. 

- Varför tittar alla typ på oss? säger Quinn och ger en konstig blick tillbaka till en tjej som stått och stirrat på henne. 

- Därför dem kanske har sätt dig på typ tusen bilder på twitter, facebook och tidningar där du kysser Niall, säger jag. 

- Ooj, jag har typ inte ens tänkt på det... säger Quinn och kollar änsligt på mig. "Neeeej, jag orkar inte alla typ vet om det" säger hon gnälligt. 

- Ja... lite awkward, säger jag. Vi går under tystnad upp till vårat klassrum där vår klass alltid brukar samlas. Nu går vi sista året i skolan och efter det kan vi göra vad vi vill. Söka skola i London, börja jobba eller vad som helst. 

Jag och Quinn står och väntar på att resen av klassen skall bli tysta så våra lärare kan komma till tals. Efter 10 minuter tysna äntligen det och lärarna berättar och vi skall börja med vanliga skoldagar imorgon. Just nu skall vi samlas med våran mentor och få schema och annan info. Som tur är har både jag och Quinn samma mentor. Jag tar armkrok med Quinn och går iväg mot våran mentor som står och väntar vid en liten sal. 

- EY! Quinn, I saw that you made out with that guy from one direction! skriker Drew och alla killar börjar skratta. Quinn blir helt illröd i ansiktet och kollar ner på sina skor. Jag ser några tjejer ger en mördande blick mot Quinn eftersom de måsta vara avundsjuka till döds över att just Quinn den blygaste personen på hela skolan är tillsammans med Niall Horan från one direction en kille som de bara trodde de kunde få i deras drömmar. Eftersom Louis och jag inte har haft någonting öppet mer än bara vänner ger Drew mig en blick och skrattar. "And you and that Louis guy seems to be good friends"

- Yeah we are friends, säger jag kort och Drew ger mig en sur blick över att han inte gjort mig generad. Jag ser Nathan sitta lite bakom Drew och möter honom snabbt med blicken. Jag kollar snabbt bort och går vidare med Quinn till våran mentor.

*

Skoldagen var inte lång och jag och Quinn är påväg hem efter ganska många stoppningar i korridoren av både tjejer och killar som frågar om det verkligen är sant att vi känner one direction.

- Leixe? ropar en röst som jag känner väldigt väl igen. Jag vänder mig långsamt om och ser Nathan stå 5 meter ifrån mig och Quinn. Jag säger ingenting och kollar bara på honom och vänder mig sedan om och börjar gå igen.

- Lexie wait, säger Nathan igen och jag stannar och vänder mig om.

- What? säger jag kort. Nathan går fram till mig och Quinn backar lite.  

- I just want to say that I am truly sorry and I dind't want our relationship to end like this, säger han. Jag kollar skeptiskt på honom där han står och ber om ursäkt när han har kysst en annan tjej några dagar efter jag hade åkt iväg till London. 

- Okay, I accept your apologize, säger jag.

- I was wondering if we could maybe... start over, säger Nathan och kollar allvarligt på mig. Jag hör hur Quinn hostar till i bakrunden och jag står själv helt överraskad över vad han precis sagt till mig. 

- I'm sorry, but I don't know if I can ever trust you again, säger jag och vänder mig om börjar gå. Quinn följer rast efter mig och jag vänder mig inte en ända gång om för att se på honom och han säger inget mer. Quinn tar armkrok med min arm och går med bestämda steg iväg med mig. När vi har gått hela vägen till korsningen där vi skall skilljas åt öppnar Quinn munnen. 

- Vem fan tror han att han är? Kommer flera veckor senare och ber om ursäkt, han säger det säkert bara för att han har sett dig med Louis och insett vilket misstag han hade gjort, vet du hur när jag var på att gå fram och slå till honom? Nä, så hääär nära, säger Quinn och visar ett litet litet mellan rum mellan hennes tumme och pekfinger. 

- Ta det lungt Quinn, säger jag och ler lite åt hennes reaktion.

- Nej han är för fan fööör mycket, säger hon argsint. 

- Ja det är han och jag kommer inte bli tillsammans med honom igen, never ever! säger jag.

- Bra för du förkärnar någon bättre som Louis tillexempel, säger Quinn och ler lite. 

- Haha, ja kanske det, säger jag och ler. Vi står i kanske i en kvart till och pratar innan vi går skillda vägar. När jag kommer hem är klockan inte mer än halv ett och jag står i mitt kök och kollar i kylskåpet och letar efter något ätbart. Jag går säkert under en timme tillbaka till kylskåpet var femte minut men ingenting gott finns i det. Jag suckar och bestämmer mig för att ta en spring runda eftersom jag knappt har rört mig under hela sommarlovet. 

---

Hoppas alla har haft en god jul och här får ni en ny del!

Ha det bra! 

// Elina