novelleronedirection

Jag vaknar av att Amilia smsar mig. Jag klickar upp smset.

Jag ler, det har redan gått två veckor och Zayn och Harry åkte till London för en vecka sedan.

Det känns konstigt att jag skall åka hem till London nu när jag är 'hemma'.

Klockan är 04:58 och jag tittar surt på klockan, Amilia smsa mig två minuter innan jag skulle ha vaknat men jag sätter mig upp och drar på mig min blåa tröja med en panda på. Jag går till badrummet och borstar mitt hår och mina tänder. Sedan går jag tillbaka till mitt rum. Det ser så tomt ut. Jag har pakat alla mina saker i väskan och Maddy åkte hem igår kväll så alla hennes saker är också borta. Jag drar ner väskan till entrén och tar på mig mina blommiga boots.

- Morron, säger pappa. Jag skriker till och vänder mig om.

- Skräm mig aldrig så igen, säger jag och håller mig för hjärtat. Men pappa bara skrattar åt mig. Jag ger honom en sur blick och tar min jacka. Han går fram till mig och ger mig en kram.

- Jag kommer sakna sig gumman, säger han.

- Jag kommer sakna dig med. Pappa släpper mig och jag tar på mig min jacka.

- Skall jag väcka mamma, frågar han. Jag nickar och han går mot deras sovrum.

Efter en stund kommer mamma och och ler trött mot mig.

- Dax att åka? säger hon kommer fram till mig.

- Jupp, hejdå kram? frågar jag och sträcker ut armarna. Hon ger mig en kram och känner hur mycket jag kommer sakna att vara hemma.

- Taxin är här nu, säger pappa och pekar ut genom fönstret. Jag släpper mamma och tar min väska.

- Hälsa till Harry och de andra, säger mamma och ler.

- Absolut, säger jag. "Och hälsa Joel" säger jag.

Mamma nickar och jag går ut till taxin.

- Hej, säger jag till chaffören. "Glöm inte att vi skall svänga förbi Stengatan 2" lägger jag till och sätter mig i baksätet. Han nickar och kör iväg.

Vi kommer fram till Amilia och hon sätter sig i taxin bredvid mig.

- Heej, säger hon och knäpper fast sig.

- Heej, säger jag och ler. "Nu ska vi hem"

- Ja, det skall bli skönt att komma tillbaka till de gamla runtinerna, säger Amilia och jag nickar instämande.

- Vi gör oss klara för landning, säger en kvinnor röst. Jag tittar ut genom det lilla flygplansfönstret och förväntade mig sol. Men istället ser jag regn och mörkgråa moln. Det är inte lite duggregn utan det spöregnar verkligen.

Planet börjar luta nedåt och Amilia tar min hand. Hon mumlar lågt för sig själv och jag tror hon ber att vi inte skall störta. Hon är så flygrädd och hon nästan börjar gråta så fort planet sätts igång.

- Det är lungt Amilia vi är snart på marken igen, säger jag. Men Amilia bara skakar på huvudet och blundar hårt.

Jag känner hur planet nuddar marken och hela planet skakar till, sedan bromar planet in. Den vanliga genomgången om att vi inte skall ta av oss säkerhertsbältet förens planet står still körs igång. Innan planet står stilla är alla uppe på fötterna och tar ner sina väskor förutom Amilia som sitter lydigt ner i hennes flygstol.

När vi står stilla ställer hon sig upp och jag räcker henne hennes handväska och sedan går vi mot utgången. Jag sätter på min mobil igen och lägger ner den i väskan.

Vi kommer fram till banden som rullar in våra väskor, min mobil plingar till och jag tar upp den, det är Harry som smsat mig.

- Amilia, Zayn och Harry är här för att hämta oss. Och han sa att det är några av deras fans med utanför så vi skulle vara lite förberädda på det, säger jag och tittar upp men Amilia är borta. Jag tittar mig omkring och några folk kollar konstigt på mig. Jag känner att jag blir röd om kinderna och fortsätter leta efter Amilia.

Sedan ser jag henne vid bandet hon försöker få tag på hennes väska men den har fastant och hon springer efter den. Det ser hur kul ut som helts och jag börjar gapskratta. Jag springer fram till Amilia så snabbt som jag kan samtidigt som jag skrattar. Hon märker att jag kommer och hon vänder sig snabbt om.

- Men sluta skratta och hjälp mig istället! skriker hon och drar i väskan. Jag springer fram till väskan och ser att axelremmen har kommit under själva bandet och jag försöker lirkaloss den samtidigt som vi springer framåt.

Jag får tillslut loss den och Amilia drar av väskan.

- Jävla skit väska, säger hon och sparkar till väskan men jag kan inte låta bli att le.

- Bara så du vet så är Zayn och Harry här för att möta oss plus några fans, säger jag.

Det börja bli folktomt och jag tittar på bandet.

- Men var är min väska? säger jag och kollar mig omkring.

- Någonstans där borta, säger Amilia och pekar tvärs över bandet på andra sidan. "Den lyckades jag iallafall ta"

Jag gå bort till väskan och tar den, Amilia kommer starx efter med väskan över axeln. Vi går mot dörren och de åker automatiskt upp. Harry och Zayn är de ända som är där och de sitter på golvet. De tittar upp och reser sig snabbt upp.

- Where have you been? frågar Zayn oroligt och går fram till Amilia.

- Problem with the bags, säger hon och ler mot mig och jag börjar skratta. Harry kommer fram och omfamnar mig.

- I missed you, säger han.

- I missed you too, säger jag och kramar om honom. Harry pussar mig på pannan och jag ler.

Han tar min hand och vi börjar gå mot utgången. Vi svänger runt ett hörn och blir stoppade av två vakter.

- Sorry guys, you need to take the back way, säger en av vakterna.

- What, why? säger jag.

- There are over 500 girls out there waiting on you guys, säger han och pekar mot utgången.

- Fivehundred?! säger Zayn. "When we arrived there were only about twenty girls!"

- Om my, thats a lot of people, säger Amilia mer till sig själv.

- Yeah, so you need to come with us, säger vakten och börjar gå mot det motsatta hållet än ifrån utgången.

Vi följer lydigt efter och vi går i säkert 10 minuter innan vakten vänder sig om och säger att vi är framme.

han öppnar dörren för oss och vi går ut, ett enormt skrik av 500 tjejer slår imot mig och det är helt öron bedövande. Det spöregnar verkligen och tjejerna står tryckta mot ett tjockt stängsel 50 meter ifrån oss helt dyblöta. Jag tittar chockat på Amilia och hon står och gapar lätt. Harry drar med mig mot den stora svara bilen och jag bländas av några blixtrar. Regnet gör mig blöt bara på några sekunder och Harry har armen skyddande om mig. Jag kliver in i bilen och Harry sätter sig bredvid mig. Amilia och Zayn sätter sig framför oss och jag drar handen genom mitt blöta hår och det droppar ner på golvet. Bilen startar igån och börjar köra, ett par grinar öppnas och alla fansen blir tryckta till sidan. Så fort vi har kommit ut och chaffören har börjat gasa börjar några fans springa efter.

Regnet smattrar mot rutan och jag kan knappt se dem längre.

- I don't like the weather, säger Bea och tittar ut genom förnstret.

- Me neither, säger jag och tar hennes hand. Hon kollar på mig och ler.

- And thank you for picking me and Amilia up by the way, säger hon. "And you too Zayn" lägger hon till.

- Haha, nothing to thank for, säger Zayn och ler och Bea rycker lite på axlarna.

Vi svänger upp på gatan där Bea och Amilia bor och chaffören stannar.

- Time for a little run? frågar Zayn och skrattar åt Amilias ogillande min mot regnet. Amilia nickar lätt och Zayn öppnar dörren han kliver snabbt ut och räcker handen till Amilia. Hon tar den och sedan hoppar hon med ut och de springer mot ingången till lägenheten. Chaffören är också ute och tar ut Amilias och Beas väskor och bär dem så snabbt han kan in mot ingången.

- Are you ready, säger jag och kollar på Bea. Hon nickar och jag går hukat fram till dörren och hoppar ut. Regnet ösen ner och jag blir genom blöt på bara några sekunder. Min skjorta blir genomskinlig och slikar sig mot min kropp. Bea kommer efter och jag hjälper henne ut.

Hon skriker och skrattar samtidigt som vi springer mot ingången. När vi kommer kommer under taket är jag helt blöt och Bea med. Zayn och Amilia är redan inne och de står vid hissarna. Bea är påväg att öppna dörren men jag sätter handen mot dörren så den stängs igen.

- Harry what are you doing? säger hon högt för att överrösta regnet som smattrat mot marken.

- It's something I always wanted to do, säger jag och ler.

Hon tittar förbryllat på mig. Jag springer ut i regnet och Bea ropar på mig.

- What are you doing? skriker hon till mig.

- Come! ropar jag. Hon står envist kvar med händerna på höfterna. "Trust me!" säger jag och sträcker ut handen mot henne. Hon tvekar i mindre än en sekund och sedan springer hon ut mot mig.

Hon står mitt imot mig och drar handen genom håret för att få bort håret från ansikte.

- What is it? frågar hon. Jag svarar inte utan böjer mig och lyfter upp henne. Hon skriker till men börjar sedan skratta.

- You are crazy, säger hon och ler.

- I'm crazy about you, rättar jag henne och hon skrattar till. Hon lägger händerna på mina kinder och kysser mig jag besvarar kyssen passionerat. Det känns som tiden står stilla och jag märker knappt att det regnar längre.

---

Skrivet av - Tyra

Glöm inte att kommentera!

Kram!