WMYB del 25
Jag ligger i sängen vänd mot väggen och stirrar på en liten bit av tapeten som håller på att lossna.
Amilia är ute i köket och gör något för jag hör henne slamra med porslinet.
Jag blundar och känner en tår rinna ner för min kind.
Vad fan har jag gjort? Jag älskar ju Harry. Han kommer aldrig förlåta mig...
Nu rinner tårarna ner för mina kinder men jag bryr mig inte om att torka bort dem.
Mitt huvud dunkar och jag hör Amilia komma in i rummet.
- Bea, jag har gjort lite te till dig, sa hon föriktigt.
Jag skulle säga 'tack' men det kom bara en hes viskning till svar.
Jag hör Amilia gå runt sängen och sätter ner brikan på bordet bredvid mig.
- Vill du prata om det? frågar Amilia och sätter sig på säng kanten.
Jag skakar på huvudet, Amilia ser ledsen ut men efter en stund reser hon sig upp och går ut till köket igen.
Jag fortsätter att stirra på tapetbiten, mitt huvud är helt tomt och jag kunde höra mina regelbundna hjärtslag slå. Efter en evighet sätter jag mig långsamt upp och tar en klunk av teet.
Det har hunnit bli kallt och jag ser att klockan är 0:30. Jag suckar.
Jag har fortfarande klänningen på mig och jag drar av mig den, jag tar en T-shirt som ligger släng på säng kanten. Jag lägger mig i sängen igen och somnar.
Jag vaknar med ett ryck. Först känns det som att allt är helt normalt men sedan kommer jag sakta ihåg vad som hade hänt.
Jag går upp och ser mig själv i spegelen.
Jag ser hemsk ut... Mitt hår är en enda röra, mitt smink har jag gråtit bort och mina ögon är sprängröda.
Jag sätter upp mitt trassliga hår i en slarvig toffs och gick ut mot badrummet. Jag hör röster ifrån köket jag börjar gå mot köket istället. Först ser jag bara Amilia men sedan ser jag Zayn och sedan hoppar mitt hjärta över ett slag. Harry.
Harry's perspektiv
Bea stirrar på mig. Jag reser mig upp och tittar rak in i hennes ögon.
Jag ser att hon hade gråtit och jag tar ett steg fram mot henne.
- We where just going, sa Amilia och avbröt tystnaden. Hon tar Zayn's hand och går mot dörren.
Vi står helt tysta och efter en minut hör jag hur ytterdörren stängs.
Bea kollar ner i govet, jag går fram till henne och hon kollar upp.
- I'm so sorry... sa hon tyst och jag ser en tår rinna ner för hennes kind. Hon torkar snabbt bort den och tittar bort.
- Don't be, sa jag och tar hennes hand.
- I feel so stupid, forsätter hon. Utan att jag tänka tar jag ett fast grepp om hennes armar, hon tittar förskräkt på mig. Sedan kysser jag henne passionerat.
Bea besvarar kyssen och jag sänker armarna och låter mina händer vila på hennes höfter.
Hon lägger armarna om halsen på mig och hon måste stå på tå för att kunna kyssa mig. Allderes fär snart lägger händerna på min bröstkorg och puttar lätt bort mig. Jag kippar efter luft och ler mot henne.
- Do you forgive me? undrar hon.
- You have nothing to be forgiven for, sa jag. Jag ser hur hon blir röd om kinderna.
- Do you forgive Josh? sa hon sedan tyst.
- Do you? frågar jag.
- No, sa hon.
Det fick mig att skratta.
- You are so cute, sa jag och drar henne intill mig.
Bea tittar upp på mig och jag tittar in i hennes brun gröna ögon.
- You know... I really like you, sa Bea och ler blygt. Mitt hjärta hoppa över ett slag.
Jag känner hur varm jag blir och kan inte låta bli att le.
- I like you too, säger jag och pussar henne lätt på munnen.
Sådär, den blev inte så lång men jag hoppas det är okej!
Vad tycker ni om det? Vill gärna veta vad ni tycker så jag vet vad jag kan förbättra oså..!
// Tyra :)
Kommentarer
Postat av: Laura
Ni skriver jätte bra. Jag kollar varje timme om det har kommit en ny del. Hoppas ni skriver en ny del snart. :D
Postat av: Lisa
Du skriver JÄTTE bra!
Nästa del nu! Tack :D
/ Lisa :) <3
Trackback
